Oj. Nu är det fanimej dags att flytta hemifrån alltså. Det insåg jag klart och tydligt för sisådär 15 sekunder sedan. Jag är 20 år gammal, jag orkar inte behöva fråga eller säga till om min pojkvän/mina vänner kan komma över. Jag orkar inte känna mig dum för att när jag äter ur kylskåpet (som jag iofs betalar för) inte kan med gott samvete bjuda på det utan att köpa det helt själv. Missförstå mig inte, jag är OTROLIGT tacksam för att jag får så sjukt mycket hemma och vet att jag egentligen är bortskämd. Men nu börjar det bli lite svårt upp i åldrarna. Jag orkar inte höra någon annan säga åt mig att städa upp efter dem. Jag orkar inte ta ansvar för någon annan än mig själv längre. Jag orkar inte riskera smågräl bara för att man lever 2 olika liv under samma tak, det är bara inte hållbart längre. Och jag vet inte vad jag ska göra, för jag hittar ingen lägenhet, det är så jäkla svårt. Ska man göra då? Flytta ut på gatan? Flytta in på soffan hos en kompis? Göra livet jobbigt för pojkvännen och trängas i hans rum? Åh, suck. Jag vill ha eget, jag vill ha det nu. På riktigt. :(