...Så ser jag att jag fått ett sjukligt långt mail av Alex! Underbart! Haha min brud är G-R-Y-M på att skriva uppsatser (även om de nu på senare tid kommit med lite för långa mellanrum..!)

Jag har skrattat, skrattat lite till och skrattat ännu lite till och jag har fällt en och annan tår, särskilt mot slutet av mailet när jag förstod vart det började leda: hon kommer inte hem, på ett bra tag. Det kom ju inte som en chock direkt. Men ändå så sög det till rejält i magen måste jag erkänna. För det är ju ingen hemlighet, jag saknar henne olidligt mycket... Men jag vet att hon lever livet där borta på andra sidan jorden just nu and i couldnt be more happy for her. Så jag är extremt glad för att hon trivs så bra, att allting rullar på för henne och förstår självklart att hon vill vara kvar! Tiden går ju AP-fort, det gör den ju här hemma också. Men fan asså. Fan fan fan. Kan inte hjälpa att faktiskt fälla inte bara en tår, ändå. Suck. Who knows when she gets back. Jag behöver dig...

Nu ska jag sova. Imorgon blir det en hetsig och lång dag, träning, jobb och teori i stallet på kvällen...

Godnatt, C