Det här känns obeskrivligt bra
Det är skönt när man har mål, riktiga bestämda, ganska tuffa mål att kriga emot.
Jag och Elin har satt upp ett gäng, tuffa men rimliga mål under det nya året 2011.
Vi kommer att springa milen, simma och tuta och köra för halvmaran senare under året.
Träningsscheman håller på att läggas, mätningar och invägningar är gjorda, nu kör vi, på riktigt.
Träningsscheman håller på att läggas, mätningar och invägningar är gjorda, nu kör vi, på riktigt.
Det här är fantastiskt, kan vara bland det bästa jag varit påväg att göra. Jag har aldrig varit så taggad förut.
Det finns ingen bättre känsla än känslan att kolla sig i spegeln och se mungiporna dra sig uppåt av det man ser, att se musklerna träda fram, kroppen tajtas till, ställa sig på vågen och se siffrorna minskas, känna energin flöda och hälsan glittra. Att må bra.
Det jag har känt tidigare nu under en väldigt lång period, är bristen på självförtroende tack vare att jag inte tagit hand om mig själv på det sätt jag egentligen velat. Detta gör så sjukt mycket, det påverkar faktiskt det mesta i vardagen. Även om jag aldrig varit en tjockis och haft dålig hälsa på något sätt, så vet jag hur det känns att vara riktigt nöjd med sig själv och sin kropp, jag vet hur det känns att må riktigt bra, att inte vara andfådd efter den där långa backen med trapporna i mitten, att ha den där sprudlande energin när man vaknar på morgonen som dessutom håller i sig hela dagen. De senaste 2 åren har det halkat mig ur händerna och när det väl gör det kan det vara rätt tufft att få grepp om det igen ordentligt. Men för första gången på 2 år så känner jag att jag verkligen börjat greppa mig själv igen, obeskrivlig känsla måste jag säga. Under november som jag satte mig ner för en tidig fika med min kära kollega Nicolina så ramlade en polett ner tror jag och det började hända grejer. Sen dess har jag nu gått ner över 5 kilo och skaffat mig en kaxig bestämd inställning till hur jag vill att mitt 2011 ska bli.
Jobbet går som det vill att jag ska gå, riktigt bra. Men jag tänker inte stanna där, känslan av ständig utveckling.
Jag vill känna att vad som än händer i mitt liv med karriär, med kärlek, vänner, familj, osv, så ska jag ha styrkan att ta mig igenom det. Den där styrkan hänger ihop med självkänsla och självförtroende. För att jag ska kunna få tillbaka det till den nivå jag vill, så måste jag jobba med mig själv. Det här året, 2011 ska bli MITT år. Förutom allt fysiskt arbete kommer minst lika mycket mentalt arbete också. Det gäller att man bestämmer sig, sen finns det nog inget som kan stoppa en. Det har tagit mig lång tid att verkligen bestämma mig, men nu är jag äntligen där. Äntligen. Det här handlar om så mycket mera än träning och att bli "snygg" för mig. Jag ska bli kaxigt självständig, enormt viljestark, energiskt ambitiös, jag ska stå helt på egna ben och de benen ska inte skaka det minsta.
Caroline
Det finns ingen bättre känsla än känslan att kolla sig i spegeln och se mungiporna dra sig uppåt av det man ser, att se musklerna träda fram, kroppen tajtas till, ställa sig på vågen och se siffrorna minskas, känna energin flöda och hälsan glittra. Att må bra.
Det jag har känt tidigare nu under en väldigt lång period, är bristen på självförtroende tack vare att jag inte tagit hand om mig själv på det sätt jag egentligen velat. Detta gör så sjukt mycket, det påverkar faktiskt det mesta i vardagen. Även om jag aldrig varit en tjockis och haft dålig hälsa på något sätt, så vet jag hur det känns att vara riktigt nöjd med sig själv och sin kropp, jag vet hur det känns att må riktigt bra, att inte vara andfådd efter den där långa backen med trapporna i mitten, att ha den där sprudlande energin när man vaknar på morgonen som dessutom håller i sig hela dagen. De senaste 2 åren har det halkat mig ur händerna och när det väl gör det kan det vara rätt tufft att få grepp om det igen ordentligt. Men för första gången på 2 år så känner jag att jag verkligen börjat greppa mig själv igen, obeskrivlig känsla måste jag säga. Under november som jag satte mig ner för en tidig fika med min kära kollega Nicolina så ramlade en polett ner tror jag och det började hända grejer. Sen dess har jag nu gått ner över 5 kilo och skaffat mig en kaxig bestämd inställning till hur jag vill att mitt 2011 ska bli.
Jobbet går som det vill att jag ska gå, riktigt bra. Men jag tänker inte stanna där, känslan av ständig utveckling.
Jag vill känna att vad som än händer i mitt liv med karriär, med kärlek, vänner, familj, osv, så ska jag ha styrkan att ta mig igenom det. Den där styrkan hänger ihop med självkänsla och självförtroende. För att jag ska kunna få tillbaka det till den nivå jag vill, så måste jag jobba med mig själv. Det här året, 2011 ska bli MITT år. Förutom allt fysiskt arbete kommer minst lika mycket mentalt arbete också. Det gäller att man bestämmer sig, sen finns det nog inget som kan stoppa en. Det har tagit mig lång tid att verkligen bestämma mig, men nu är jag äntligen där. Äntligen. Det här handlar om så mycket mera än träning och att bli "snygg" för mig. Jag ska bli kaxigt självständig, enormt viljestark, energiskt ambitiös, jag ska stå helt på egna ben och de benen ska inte skaka det minsta.
Caroline
Kommentarer
Postat av: Maria
Saknar dig gumman... Är så stolt över dig. Över allt jag läser här!! Du inspirerar andra gumman... Fortsätt så! Du är bäst!!,
<3
Trackback
