Underbart men ack så svårt. Saker jag har insett är att man verkligen inte kan älska någon om man inte kan älska sig själv först, så är det verkligen och man ska våga öppna sig, våga ta ett kliv ut och testa, det enda man kan göra är att gå efter hjärtat. Man kan inte vara feg när det kommer till kärlek, man kan heller inte tvinga sig in i något som inte känns bra. Frustrerande kan det ju dock vara när man träffar någon men inte vågar ta klivet. Eller träffar någon som inte vågar ta det där klivet. Men man ska inte leta. Ja det är många "ska:n". Varför ska det vara så svårt? Kan man inte bara träffa någon och så faller allt på plats hela vägen, båda blir tokkära, båda tar klivet, det fungerar och ingen blir sårad, man är lycklig. Jag tänker inte leta efter kärleken. Den måste komma av sig självt. Ibland känns det lite hopplöst bara. Gör jag det mer komplicerat än vad det måste vara? Kommer jag dö som singel? Äh, mig går det ingen nöd på, men ibland saknar man att vara riktigt riktigt kär. Men en kärlek som alltid finns och som är livsviktig är iaf denna: