Jippie, hela familjen har nu varit magsjuka och mamma är det nu. Det är fruktansvärt jävla jobbigt att gå omkring och liksom inte veta om man ska bli sjuk eller inte, att nästan gå och vänta på att bli det... Nu är det studentveckan, den kanske mest härliga och känslosammaste veckan i mitt liv, iaf på väldigt länge och något man ska komma ihåg, att då gå och bli magsjuk, alltså, det är inte sant. Det får inte hända...Jag ber verkligen på mina bara knän till Gud där uppe i himlen att jag ska klara mig nu, jag tar studenten en gång i mitt liv... Fan fan fan :( Inte NU!!! Jag har en ypperlig vecka planerad framför mig..åh...Jag satte mig och grät några tårar för en stund sen faktiskt, för att jag känner mig så himla frustrerad, så himla arg, besviken, ledsen, rädd, orolig, stressad... Ja ja, visst kanske det var lite onödigt löjligt men, faktiskt, just nu känns det inte kul alls, ingenting. Allt blev på Hold nu.