Jag har varit lyckligaste tjejen i Sverige nu under ett dygn i torsdags. Men idag när jag vaknade hade jag en konstig känsla i magen. En känsla av stillhet, tomhet och frustration.
Det är lördag idag, men på måndag är det inte skola igen. Inte dagen efter det, eller dagen efter det heller. Inte veckan, eller månaden efter det heller. Inte ens i slutet på Augusti när man egentligen ska börja skolan igen. Inte heller någonsin på Rudbeck.

Men okej, ett helt nytt liv börjar nu, tydligen. Nu nu. Och jag vet inte vart jag ska börja någonstans, jag vet varken ut eller in. Vad är bäst för mig just nu? Vad vill jag göra, vad bör jag göra och vad ska jag göra? Jag sitter här i min säng och leker med min kamera och lyssnar på ipoden, kikar mot mobilen ibland, med datorn i knät. Suck.
Eller är det okej såhär 2 dagar efter studenten att bara stänga in sig bland så många teknikprylar som möjligt, deppa lite lätt och bara känna hur all energi måste återhämtas?

...och varför har jag blivit så fruktansvärt jävla velig? Kan jag inte bara bestämma mig för vad jag vill när det gäller ett steg i livet...Ena sekunden jättesäker, andra sekunden försvinner det. Varför?