Är jag ensam om att ha ångest, stressmagvärk och ha världens dippar? Jag har nog en sån där liten dipp just nu känns det som... Ni vet när allting kommer över en på en gång och man känner sig liten, obetydlig, som en liten fläck i rymden och superdunder vilsen? Så känner jag. Men å andra sidan så är det inte varje dag man känner så heller, jag brukar ju faktiskt vara jävligt glad jävligt ofta. Jag vet att det snart är dags att välja vart man ska plugga vidare, när man ska plugga vidare osv och det är ju en del av det som ger mig ångesten. Vad ska jag plugga till? Vart ska jag plugga? När ska jag börja plugga? Jag måste erkänna att jag är rädd för att gå ut Rudbeck, jag trivs så bra där med alla mina vänner, jag är rädd för att tappa kontakten med folk och lite ängslig över livet utanför gymnasiet, är jag jättemesig som säger så? Jag beundrar de som vet precis vad de ska göra efter studenten och redan börjat planera livet... Jag vill också. Eller de som sportar helhjärtat med någon och verkligen har något att lägga ner sin själ i, det tycker jag är jättehäftigt. Ibland önskar jag att jag testat på lite mera saker när jag var mindre, sporter och så. Visst, jag rider och jag har ett modellkontrakt, och jag tycker om att rita och måla, men det räcker inte för mig. Ridningen kommer aldrig bli ett så pass helhjärtat område för mig som tex kampsport är för alex, bandy för willy, fotbollen var för johan, volleyboll och ridning för frida, sång och modell för maria, styrketräning för linda, karriären för anja, läkare för emelie, hockey för emil, ja jag kan ju rabbla upp hur mycket som helst... jag vill ha något att verkligen brinna för! Inte bara en hobby utan något man känner att man kan satsa på, och om inte som prioritering nummer ett så iaf som en plan b liksom. I admire you! Många av mina älsklingar har så många talanger! Ta vara på dem så ska jag försöka utveckla mina också.