Ni vet sådana dagar då man vaknar med huvudvärk och på dåligt humör? När man är stressad redan innan man klivit ur sängen? Idag är en dag med hetsigt bångstyriga känslomässiga vågor. En sån där dag man bara vill gå och lägga sig igen egentligen. Gå och lägga sig och slippa ta alla beslut som vilar på ens axlar, slippa behöva välja någon väg, åh att bara få slippa vara för en dag. Men det spelar ju egentligen ingen roll, jag lägger dem bara på hold inför nästa dag som kommer, de kan inte försvinna, även om jag skulle vilja det. De kommer finnas där tills jag väljer att ta tag i dem och blir bara tyngre för varje timme och minut som går. Men just nu så känner jag och min mage att vi inte orkar med all press är jag rädd för. Vad brukar hända när vi känner så? Jo jag förtränger det och tutar och kör ändå tills jag går in i väggen. Vilket brukar sluta ganska illa. Det är inte alla gånger man har orken att ta tag i saker när man börjar få slut på bränslet. Jag känner att jag behöver påfyllning av bränsle just nu, tid att tänka, tid att hitta tillbaka och tid att andas. Den där resan till Marocko lockar mig ganska redigt just nu.