Den här veckan kommer väl gå lika fort som alla andra veckor. Imorgon är det redan onsdag och ridning. Hoppas jag är tillräckligt frisk för att rida då! Jag funderar på att skippa första lektionen imorgon och ta en riktigt lång rask promenad ute i skogen, jag blev jättesugen på det. Jag måste klämma in fysikplugg i veckan också samt en träff med Jens om träning! Känner verkligen att det är välbehövligt nu. Längtar så efter att få komma igång ordentligt med träning och jag behöver någon som hjälper mig så det inte blir nåt fusk nu. Det har dykt upp ett problem om KTH också.. från och med 2010 måste man ha läst Matte E för att få komma in, suck. Så nu måste jag jävligt snabbt bestämma om jag ska lägga till det och flytta om schemat och plugga som ett svin hela jävla året, eller bara som en gris... Blää, jag som räknat med att det skulle räcka med Matte D och fysik B. Life`s a bitch.

Visst är det hur lätt som helst att leva i drömmar? Det är jag bäst på, att just leva i drömmarnas land. Men det är tyvärr för det mesta rätt stor skillnad på dröm och verklighet. Ibland så önskar man att det inte var det, men oftast så fastnar man i drömmarna och blir nog för ivrig att vilja få det till verklighet att det bara blir fel. Just nu mår jag rätt bra av att leva i mina drömmar, till en viss gräns såklart, men jag tror jag ska stanna där ett tag innan jag går ut i verkligheten igen. I min bubbla finns inget som kan varken såra mig eller skapa besvär, därför mår man oftast rätt bra där! Sen när det känns okej och så, så är det bara att spräcka hål på den, men inte riktigt än. När dröm möter verklighet blir det inte alltid som man hoppats på. Känns det igen? Då kan man ju ibland känna "fan, varför stannade jag inte bara kvar i drömmen", fast det klart, då skulle man ju inte få veta hur det egentligen skulle blivit, så det kan ju också vara bra att gå ut och möta verkligheten och upptäcka att man inte skulle klivit ut där, man lär sig ju något om sig själv som man har nytta av i framtiden eller nuet. Jag har upptäckt flera saker hos mig själv på sistone som jag verkligen måste jobba på, iofs småsaker men, de kan vara krångliga att ändra på ändå om man är van vid ett sätt. Ju mer man tar för sig av omgivningen och ju mer man utmanar sig själv och försöker göra saker som man vill, provar på saker, vågar riskera saker osv, desto mer lär man sig om sig själv. Även om det inte skulle gå som man ville från början, om det blev en besvikelse eller om det tvärtom blev jättebra och som man hoppats på så lär man sig lika mycket, det spelar ingen roll egentligen hur det går, det är själva risken, försöket, äventyret, engagemanget som gör grejen och som får en att utvecklas som människa. Jag tror att, gör man ingenting så ska man inte klaga på att livet är tråkigt eller klaga på att man inte har något liv, eller att man är osäker eller "inte känner sig själv". Man måste upptäcka att livet inte går ut på att vänta  på att någon annan ska ta tag i det, utan att det faktiskt är du själv som ska forma ditt liv. Man kan ta ett enormt steg genom att bara våga riskera och våga leva, det är så man lär känna sig själv, det är så man upptäcker vem man är, vad man kan och vad man vill. Allt för många människor lever i sorg, depression och är pessimistiska. Livet är för kort för att leva så, man har en möjlighet att göra det bästa av sina år här i den person man är, kasta inte bort den! Många tror nog att det är svårare än vad det är, allt för många ger upp utan att ens gett sig själva en chans. Jag som själv förespråkat hur skönt jag tycker det är att leva i en dröm måste ändå säga att, gör det till en viss mån, börja där, men glöm inte hur viktigt det är att ta steget ut i verkligheten, att ta risken, tappa aldrig kontakten med verkligheten och dig själv och tro, tro på sig själv är bland det viktigaste!